Re: Wikipedia:Konsensus
Lars Aronsson <[email protected]> Tue, 23 Jan 2007 17:44:25 +0100 (CET)
| Newsgroups | gmane.science.linguistics.wikipedia.swedish |
|---|---|
| Message-ID | <[email protected]> |
habj wrote:
> Konsensus-begreppet, som används så flitigt på engelska wikipedia, var
> helt frånvarande när jag började härja på allvar på svwiki någon gång
> i början av 2005. Vi saknade såväl artikel om konsensus som en sida om
> konsensus i namnrymden Wikipedia. Svwiki satt fast i ett tänkande
> kring demokrati, omröstningar och Ting.
På ett djupare idéplan, som går utanför Wikipedia, kan man
relatera detta till begreppet "demokrati", som betyder väldigt
olika saker för olika personer. Många slänger sig med ordet som
ett honnörsbegrepp, utan att analysera vad det står för. I
1900-talets historia tror jag man kan spåra minst tre olika
sorters demokrati, från vänster till höger:
1). I någon mån menade nog både Lenin och Castro att det de gjorde
var till folkets (demos) bästa, och Östtyskland kallade ju sig
själv den Tyska demokratiska republiken. De ansåg sig veta bäst
hur man gör omelett, och tvingades av omständigheterna att krossa
ägg. Det är, åtminstone idag, väldigt lätt att avfärda detta som
hänsynslös diktatur, men under tiden som det varade var det
uppenbarligen många människor som ansåg att detta var en sorts
demokrati. Man har ju onekligen lyckats uppnå målet att krossa
kapitalismen, så i någon mån är metoden "effektiv", om än inte
sympatisk.
2). Den svenska och västeuropeiska social-demokratin bygger i
stor grad på frivillighet, inget äggkrossande här, men ibland kan
man tvinga folk att göra ett frivilligt val, som när företag sätts
i blockad om de inte väljer att teckna kollektivavtal. Och om
folk inte går och röstar, så anses det vara ett nederlag för
demokratin. (Däremot betraktas det inte som ett nederlag om folk
avstår från att bli partimedlemmar.) Det är fritt att rösta hur
man vill, men egentligen måste alla rösta, det är inte frivilligt
att låta bli. Denna sorts frivillighet hade vi förr i religionen:
Man fick gå ur svenska kyrkan om man gick in i ett annat samfund,
men man fick inte gå ur och bli ateist. Medborgarskap i staten är
fortfarande tvingande på det här viset. Likaså medlemskap i
studentkåren för alla som studerar vid svenska högskolor, och
TV-licensen som betalar Sveriges Radio och Sveriges Television.
3). Den liberala demokratin bygger på frivilliga föreningar.
Ingen tvingas vara med. Det är helt OK att slagga i TV-soffan i
stället för att gå på föreningsmöten. Så här fungerade alla
folkrörelser i början, men det blev aldrig speciellt effektivt.
Fackföreningar utan möjlighet att tvinga fram kollektivavtal får
aldrig mer än 30-40 procent medlemmar och nykterhetsrörelsen utan
lobbying för lagar mot alkohol blir mest en klubb för inbördes
beundran. Idrottsföreningarna fungerar fortfarande så här.
Visst har de en del statligt och kommunalt stöd, men ingen känner
sig tvingad att bli med i en idrottsförening. Och därför omfattar
de också bara en minoritet av folket. USA:s National Public Radio
fungerar enligt den här modellen och är en minoritetskanal med få
lyssnare och årliga tiggkampanjer där de vädjar om frivilliga
gåvor. Det är en helt annan sak än svenska/europeiska offentliga
etermedia. Kyrkor i USA har alltid fungerat enligt den här
modellen, helt skilda från staten. Och hela konstruktionen av
Internet, från operatörernas samarbete sinsemellan, till projekt
som Wikipedia, bygger på den här sortens frivilliga medverkan.
En viktig skillnad mellan (2) och (3) är att man i den senare
modellen aldrig kan tvinga någon att delta. Möjligen kan man
provocera dem till det, genom att lägga fram tillräckligt
omskakande förslag. Men kännetecknande är att "hälsan tiger
still". Det vill säga att ett bra förslag bemöts med tystnad i
stället för jublande bifall. Som förslagsställare ska man därför
inte vara ledsen om man bemöts med tystnad. Det är i själva
verket så långt man kan nå. Om man vill spetsa till det, kan man
kalla (2) för social-demokrati och (3) för asocial-demokrati.
Demokratin på Internet är asocial.
I svenska språket finns termen "polsk riksdag", som parodierar en
folkförsamling där man diskuterar i all evighet utan att komma
någon vart. Bakgrunden är den traditionella polska lagstiftningen
där riksdagen (men även byråd och stadsfullmäktige?) bara kunde ta
sådana beslut som alla kunde enas om. Varje adelsman hade veto,
säger artikeln http://sv.wikipedia.org/wiki/Polsk_riksdag
Så länge det fanns invändningar, fattade man inget beslut alls.
Man kan säga att detta är en högre form av demokrati, eftersom
alla beslut har 100% stöd (konsensus, samförstånd), till skillnad
från ett majoritetsbeslut som kanske bara har 55% stöd.
Nackdelen är att det blir väldigt få beslut. Detta är i själva
verket variant (3) av demokrati, där ingen låter sig tvingas.
Den vetenskapliga metoden är en form av (3). Ingen tvingas att
delta i den vetenskapliga diskussionen. Det värsta man kan råka
ut för är att bli motbevisad. Men om ingen säger emot, så blir
de framlagda teorierna bestående. Av alla former för att etablera
kunskap (auktoritet, mytologi, skolastik, omröstning) är den
vetenskapliga metoden den som stått sig genom åren. Även om
asocial-demokratin (liberalismen) är en rätt ineffektiv metod för
att göra bra radio eller åstadkomma sociala förbättringar, så är
den oslagbar (eller åtminstone hittills oslagen) för att få fram
kunskap.
(Tyvärr är [[Vetenskapliga metoden]] en redirect till
[[vetenskaplig metod]], som beskriver olika metoder, i stället för
"den" vetenskapliga metoden.)
Allt talar därför för att konsensus ska användas när man redigerar
artiklar. Om jag skriver att Zarah Leander är Gud, så kommer
någon att säga emot mig, men om jag skriver att hon var en
framstående sångerska så kan vi nog nå samförstånd.
Men ska konsensus även användas för utformning av regler? Kanske
kunde den delen av demokratin i något högre grad vara social?
Den tyska Wikimedia-föreningen är definitivt ett steg i social (2)
riktning. Våra svenska wiki-fika är inte alls lika sociala,
eftersom de inte har några medel att utöva tvång (t.ex. pengar).
Helt klart är att konsensus inte används för driften av servrarna.
Där är det snarare Lenins version (1) av demokrati ("benevolent
dictator", den upplyste despoten) som tillämpas. För där spelar
effektiviteten en avgörande roll. Även om Wikimedia Foundation
har en styrelse med ökande andel invalda medlemmar, så styrs det
tekniska maskineriet av teknikerna.
--
Lars Aronsson ([email protected])
Aronsson Datateknik - http://aronsson.se